Prophetic Map I: Toju Ba Farabale

Konsthall C har glädjen att presentera Evan Ifekoyas verk Prophetic Map I: Toju Ba Farabale inom ramen för det konstnärliga programmet Sacred Spaces. Sacred Spaces (2024–2026) är en utställningsserie där konstnärer reflekterar kring andlighet och adresserar frågor om religion och samhälle.

Evan Ifekoyas installation Prophetic Map I: Toju Ba Farabale talar till det mänskliga behovet av platser för förbindelse, gemenskap och reflektion. Verket har fått sin titel från Yorùbáordspråket Toju Ba Farabale, vilket översätts som: "Om ögonen är tålmodiga, kommer de att se näsan.” Med andra ord: tålamod ger klarhet, belöning och välstånd. Inom yorùbákulturen fungerar sådana uttryck som andlig, moralisk och praktisk vägledning och förs vidare från generation till generation.

Ifekoya hämtar visdom ur Yorùbátraditionen för att skapa rum för ritual och helande. Genom en noggrant utvecklad andlig praktik och förankring i förfäders teknologier konstruerar Ifekoya omslutande upplevelser av ljus, ljud, tystnad och lyssnande – som omformar relationen mellan kropp, plats och tid. Ifekoya förankrar sitt arbete inom Yorùbátraditionens komplexa kosmologi, samtidigt som svarta och queera perspektiv lyfts fram.

Med konstnärens ord:

“I det heliga – i det vardagliga – utvecklar jag en sann och autentisk uppfattning av min verklighet. Tänkande genom arv, tänkande genom genealogi, tänkande kring tillhörighet. Som en svart person, som en nigeriansk person – specifikt yorùbá, som en queer person.”

Om konstnären:

Evan Ifekoya är en tvärdisciplinär konstnär vars praktik speglar hens roll som andlig utövare. Ifekoya ser konsten som en plattform för att omfördela och omförhandla resurser, samt för att utmana underförstådda regler och hierarkier i offentliga och sociala rum.

“Min konstnärliga praktik är ett uttryck för min längtan att förverkliga min drömplats i verkligheten. Sedan barndomen har musiken fungerat både som ett motgift och som ett soundtrack till mina erfarenheter. Jag är djupt engagerad i trossystem och kunskapsformer, och jag betraktar kroppen som ett kunskapssystem i sig. Genom porträtt och rumsliga installationer som engagerar flera sinnen försöker jag förankra oss i djupare former av medvetande.

Genom att använda ljus och reflekterande ytor utforskar jag perceptionens nyanser – vad det innebär att uppfatta och att bli uppfattad. De arkitektoniska interventioner jag kallar ‘portal units’ anspelar på förfäders teknologier och erbjuder en ny perceptionslins – en som rymmer specifikt queera och neurodivergenta erfarenheter.

Mitt arbete speglar en kontinuerlig process av transformation, arkivering och utforskande av jaget. Det överbryggar gränserna mellan dåtid och nutid, mellan ritual och verklighet, mellan linjär och icke-linjär tid – och öppnar nya sätt att se, känna och förstå världen och vår relation till den naturliga omgivningen.

Genom min konst vill jag skapa en djupare känsla av förbindelse, tillhörighet och medvetenhet – och gestalta platser där frigörelse och tillflykt inte bara är ideal, utan levda erfarenheter.”