Milou Allerholm, DN, 15 jan 2005

Luggslitet liv i förorten

I Hökarängens gamla centraltvätt finns sedan en vecka en konsthall, avgränsad från tvättmaskiner och tumlare med en vägg av frostat glas. Konsthall C är det senaste konstprojektet utanför stan. Förorten blir allt oftare både ett ekonomiskt och ideologiskt alternativ till en ständigt mer yuppiefierad och gentrifierad innerstad. Konsthall C drivs av konstnärerna Anna Erlandson och Per Hasselberg och bygger på en direkt relation till platsen. Det finns utan tvekan tendenser till förortsromantik just nu, men här tycks det inte handla så mycket om att det är gosigt livfullt i förorten, utan om ett intresse för samhällsplanering och ideologi, om tidens tankar om grannskapsplanering. Förutom konsthallen och dess pendang Centrifug - ett rum där den som vill kan boka in en utställningstid på en lista - ska en del av verksamheten bli permanenta utställningar med utgångspunkt i Hökarängens historia.

Ekonomiskt är projektet möjliggjort genom stadsdelsförnyelsen, den kommunala fortsättningen på ytterstadssatsningen, med uttalade mål att bygga på inflytande från lokal nivå. Också i konsten har det de senaste åren åter växt fram ett "community"-tänkande, där den lokala förankringen blivit grunden för en rad konstnärer. Om Konsthall C tänker ta sig an detta på ett reflekterande och diskuterande sätt - och inte bara vända kappan efter gynnsamma vindar - återstår att se. Men den har förutsättningar att bli en intressant plats för arkitektur och konst.

Ett av de kriterier som definierar Konsthall C:s verksamhet är "uttalat samhällsintresse". Ser man på den första utställningen med Johan Svensson är begreppet brett definierat. Han har gjort en installation med råttor som invaderar hela rummet, luggslitna varelser med ett liv i periferin. Att se en "uttalad" tanke är svårt, men den skulpturala säkerheten är genial. Det finns ett roligt spel med empati och rädsla i verken. Som i hans "gräsklipparmassaker", en animerad videoloop där grässtrån tappert växer upp för att strax klippas ned igen. [...]